Sexuell läggning
Med sexuell läggning menas vanligen sexuell attraktion i fråga om det egna och partnerns könstillhörighet. Enligt svensk lagstiftning och i vardagligt tal räknar vi för närvarande med tre sexuella läggningar: homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitet.
En bisexuell person kan åtrå och/eller förälska sig i personer oavsett kön. En heterosexuell person uppfattar sig själv som kvinna eller man och åtrår och/eller förälskar sig i personer med annan könstillhörighet och/eller könsidentitet än den själv. En homosexuell person åtrår och/eller förälskar sig i personer med samma könstillhörighet och/eller könsidentitet som den själv.
Denna definition av ’sexuell läggning’ utgår ifrån det binära könssystemet (jmfr. Binärt könssystem/Tvådelat könssystem).
Transperson och cisperson
Trans- och cispersonsbegreppen handlar om könsidentiteter till skillnad från sexualitet. Därför heter det –sexualism i intersexualism och transsexualism. Transidentiteter bygger på könsidentitet och påverkar ej upplevelsen av sexuell läggning.
Transperson är ett samlingsbegrepp för individer vars könsidentitet och/eller könsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från det som anses vara normen för det kön som juridiskt registrerades för dem vid födseln. Till transpersoner räknas t.ex. transsexuella, transvestiter, intersexuella, dragkings, dragqueens och intergenders. Varje individ avgör själv om den är transperson eller ej. Begreppet har tillkommit för att vara en samlande term i sexualpolitiska frågor.
Cispersoner är individer vars könsidentitet och könsuttryck överensstämmer med det som anses vara normen för det kön som juridiskt registrerades för dem vid födseln. Det kallas även linjärt kön, eftersom biologiskt, juridiskt, socialt och kulturellt kön, könsidentitet och könsuttryck överensstämmer med normen för respektive kön.
HBT och HBTQ
HBT är en förkortning för homosexuella, bisexuella och transpersoner och används då frågor rörande dessa personer diskuteras t.ex. inom politiken, media och den akademiska världen. Homo- och bisexualitet har med sexuell läggning att göra medan transfrågor handlar om könsidentitet och könsuttryck.
HBTQ är en förkortning för homosexuella, bisexuella, transpersoner samt queera (jmfr. Queer och heteronormativitet).
SFQ använder båda begreppen, vanligtvis HBTQ om SFQ, medlemmarna och verksamheten, medan HBT används i politiskt arbete och utbildningsverksamhet då det är ett mer vedertaget begrepp i samhällsdebatten. Vi är samtidigt medvetna om att valet av dessa begrepp kan fungera uteslutande och vill i framtiden se detta förändras.
Queer och heteronormativitet
Queer är ett mångtydigt begrepp: det är en teoribildning (queerteori), en aktivistisk rörelse, ett motstånd mot fasta identiteter och samtidigt ett sätt att definiera sig. Queerteorin, som egentligen är en blandning av flera perspektiv avseende kultur, samhälle och identitet, intar ett kritiskt förhållningssätt mot samhälleliga normer som skapar avvikare, i synnerhet heteronormativiteten.
Heteronormativitet kan beskrivas som uppfattningen att det endast finns två kön, män och kvinnor (jmfr. Binärt könssystem), att män av naturen är maskulina och kvinnor feminina och att dessa två kön kompletterar och attraheras av varandra.
Heteronormativiteten visar sig genom alla de förväntningar, institutioner, lagar, strukturer, relationer och handlingar i samhället som alla bidrar till att upprätthålla synen på en viss sorts heterosexuellt liv (den monogama, heterosexuella tvåsamheten) som det mest åtråvärda och naturliga sättet att leva på. Queerteorin undersöker hur dessa normer tar sig uttryck och skapar utanförskap. I fokus står inte att uppnå tolerans mellan olika kategorier, utan att se bortom kategorierna och att syna normerna som skapat dem.
Queer som identitet kan innebära att på något vis befinna sig utanför normerna beträffande kön och sexualitet. Det kan även beskrivas som en ’icke-definition’, d.v.s. ett sätt att inte definiera sig, p.g.a. motstånd mot de normer som skapar definitioner och identiteter samt ’normala’ och ’avvikare’.
Binärt/tvådelat könssystem och transfobi
Vi lever i ett samhällssystem som räknar med och bygger på att det endast finns två biologiska och därmed även juridiska kön: kvinna och man. Det kallas för ett binärt könssystem eller ett tvådelat könssystem. I detta system förutsätts att alla människor passar in i något av dessa två kön. Den som t.ex. föds med en penis av en viss storlek registreras som en ’pojke’, tilldelas ett personnummer i vilket den näst sista siffran är udda och förväntas växa upp och bli ’maskulin’. Detta system leder bl.a. till att personer som föds med könsorgan och/eller kromosomuppsättningar som inte självklart passar in i något av de två könen, intersexuella personer, ändå tvingas in i ett av dessa. Oftast sker detta redan vid barnets födsel.
Barn som föds med obestämbar könstillhörighet (intersexualism) passas exempelvis in på medicinsk väg eftersom inga ”mellanting”, eller att vara något annat än man eller kvinna, kan erkännas juridiskt. Fram till 2013 gällde steriliseringstvång för att transsexuella skulle få genomgå könskorrigerande behandling – vilket också kan läsas som en rädsla för att de nya könsgränserna inte skulle upprätthållas.
Enligt en queer förståelse är det detta system som delar upp oss i olika fack och skapar avvikare. Systemet är på många vis tvingande, då det finns starka både sociala och juridiska repressalier mot de som på olika vis avviker. Rädslan för att personer ska röra sig för långt utanför och över könsgränserna kallas transfobi.
Hen
De pronomen vi vanligen använder i Sverige, ’han’ och ’hon’, följer det binära könssystemet. För att täcka luckan över tal om okänd person i tredje person, vilket tidigare skrevs hon/han, kom spåkforskare fram till förslaget på pronomenet ’hen’. Detta pronomen fyller en viktig funktion, utöver den språkteoretiska, genom att kunna användas av och om personer som motsäger sig det binära könssystemet t.ex. definierar sig som intergender.
Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett analytiskt hjälpmedel eller ett begrepp som strävar efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer i samhället. Ett intersektionellt perspektiv undersöker hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om olika identitetskategorier, som t.ex. kön, sexualitet, ålder, klass, funktionsförmåga och rasifiering/ etnicitet. Det intersektionella perspektivet visar hur flera maktordningar är beroende av varandra. En intersektionell analys upplöser gränser mellan olika sociala kategorier och riktar uppmärksamheten på hur de samverkar.
Normkritik
Normkritik innebär att syna de normer och maktstrukturer som gör att en viss person eller grupp i ett visst sammanhang uppfattas som normal eller avvikare, och att se de konsekvenser som följer. Huvudfokus är inte att uppnå tolerans för de avvikande, utan att synliggöra och ifrågasätta normer som leder till utanförskap, trakasserier och diskriminering. Viktigt är att synliggöra vilka som blir privilegierade genom dessa normer, bl.a. genom att undersöka sin egen maktposition.